Ibland är livet som en film. Jag satt och suckade tillsammans med en vän över att jag saknar KONSTEN i mitt liv. Den som var så viktig, hur kunde jag tappa bort den? Ett par timmar senare springer jag på en gammal konstskolekompis, en av dom som lyckades, som säger att hon just lagt av med KONSTEN och att jag kan få den av henne. Tackar tackar säger jag.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment